Ovetskapen gör mig livrädd!

Idag så pratade jag lite med min lärare om vad jag ska välja att fördjupa mig om när det gäller biologi. Jag känner att jag vil göra ett extraarbete för att öka mina chanser till bra betyg (bäst betyg, hehe). I alla fall så pratade vi om evolutionen som sedan ledde vidare till rymden och varför vi finns, och hur vi kan finnas. Just detta med rymden och hur/varför vi finns är frågor som jag tänkt på ganska mycket.
Hur stor är rymden? Den kan väl ite vara oändlig? Vad är oändligt? Det måste finnas ett slut! Vad finns bakom slutet? Varför finns vi? Jag skulle kunns fortsätta listan till en hel roman, men ni fattar vad jag menar. När jag tänker på detta blir jag helt tokig! Det finns inga svar, men ändå kan jag inte sluta tänka på det. Jag är verkligen farsinerad av rymden och så, men att inte veta hur det fungerar får min hjärna att vilja explodera. Jag skulle tycka att det var ascoolt att åka ut i rymden (vilket med all sannolikhet inte kommer hända, hehe) och leta efter svar. För även om vi säger att vi aldrig kommer få veta, så måste det finnas en logisk förklaring till allt, Till ex. varför vi är skapta som vi är, och om det finns en mening med allt som händer...

Vilket för mig in på nästa spår. Bibeln VS vetenskapen.
Är vi utvecklade från djuren eller är vi skapade som människor från början? Och om det är den bibliska tron man har, varför händer de hemska saker varje dag, varje minut, varje sekund? Hur kan man få mista sin vän, sin familjemedlem eller någon annan nära? Hur kan världskatastofer och totla missöden äga rum?

Jag kan som sagt bli tokig på detta, och samtidigt helt livrädd! VAD HÄNDER EFTER DÖDEN????!
Jag vet inte, precis som alla andra. Jag vill veta. Eller vill jag det? Hur skulle man reagera om man fick veta vad som händer? Hur skulle man reagera om man visste att det enda som händer är att man hamnar i marken, lämnad att förmultna. Jag vill tro att det finns en himmel. En himel dit man kommer och återser alla sina nära och kära.

Ja, detta inlägg är speckat med frågor, frågor utan svar. Men det är såhär jag känner och tänker.
Jag tror att vi måste inse att vi inte kan göra annat än acceptera att vi inte kommer få veta. Bara finna oss i att leva livet som det är.


Kommentarer
Postat av: Nikolina

taack ! :D

2009-03-25 @ 21:16:01
URL: http://mjaubaby.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0