Back, again.
Det var ett tag sen jag skrev nu, ber om ursäkt. Vet inte riktigt varför, antar att jag tappade inspiationen och lusten till att skriva, men nu är tillbaka!
Så, veckan för min del har varit väldigt omväldigande, både på gott och ont. Skoldelen har varit helt okej, inget spec som hänt (utom spexkortet som jag ännu inte lagt in bilder från, men det kommer). Igår hade jag däremot en tung dag. Jag ver på begravning. Det var några av mina närmaste vänners pappa som har gått bort, men än så vill ja inte gå in på, det anser jag vara för privat, och det tror jag ni förstår. Det var det västa jag har varit med om, så otroligt jobbigt. Det var min första begravning jag har varit på, och det var, ja, jag finner inte ord. Har sällan, eller aldrig varit så ledsen tror jag. Tårarna rann, konstant. Jag kännde hur allt blod försvann ur min kropp, musklerna spänndes och jag kunde knappt andas. Och ända var jag inte släkt med honom, jag lider verkligen med familjen, vilket bidrog till den största sorgen, att de mist en far, en son, en bror, en morbror och en underbart fin vän. Jag hoppas han har det bra nu, och jag vet att han har kommit till en bättre plats..
Ikväll har jag varit hos Cajsa, även Isabell och Rebecka kom. Det var trevligt det. Vi gick även ut en sväng och träffade lite folk som ja, inte var helt nyktra. Men ja, det är ett val man gör. Jag dömmer ingen, känner bara att jag inte har något behov av sånt nu. Kom hem för 10 minuter sedan ungefär, min bror hämtade mig på väg hem från stan. Det är otroligt bra med en bror med körkort, det måste jag säga!
Så, veckan för min del har varit väldigt omväldigande, både på gott och ont. Skoldelen har varit helt okej, inget spec som hänt (utom spexkortet som jag ännu inte lagt in bilder från, men det kommer). Igår hade jag däremot en tung dag. Jag ver på begravning. Det var några av mina närmaste vänners pappa som har gått bort, men än så vill ja inte gå in på, det anser jag vara för privat, och det tror jag ni förstår. Det var det västa jag har varit med om, så otroligt jobbigt. Det var min första begravning jag har varit på, och det var, ja, jag finner inte ord. Har sällan, eller aldrig varit så ledsen tror jag. Tårarna rann, konstant. Jag kännde hur allt blod försvann ur min kropp, musklerna spänndes och jag kunde knappt andas. Och ända var jag inte släkt med honom, jag lider verkligen med familjen, vilket bidrog till den största sorgen, att de mist en far, en son, en bror, en morbror och en underbart fin vän. Jag hoppas han har det bra nu, och jag vet att han har kommit till en bättre plats..
Ikväll har jag varit hos Cajsa, även Isabell och Rebecka kom. Det var trevligt det. Vi gick även ut en sväng och träffade lite folk som ja, inte var helt nyktra. Men ja, det är ett val man gör. Jag dömmer ingen, känner bara att jag inte har något behov av sånt nu. Kom hem för 10 minuter sedan ungefär, min bror hämtade mig på väg hem från stan. Det är otroligt bra med en bror med körkort, det måste jag säga!
Kommentarer
Trackback
